Jag har aldrig varit bra på det där "för att du måste". Det funkar inte särskilt bra som en motivering för mig. Jag vet att det är sant och att jag måste ta mig igenom det här som jag kanske inte vill just nu för att få komma till det jag vill sen. Men det hjälper sällan mig i den situation jag är i nu. Det är inte så att jag inte ser logiken i det, men det hjälper mig bara inte och ger mig inte någon extra sorts "go" bara för att det är logiskt. Nu sitter jag på söndagen och har fortfarande inte börjat med skolarbete som ska redovisas på måndag. Det är inte oöverkomligt mycket och jag borde klara av det idag, men det är så svårt att bara börja. Jag vill verkligen inte börja sacka efter i skolan igen. Det började gå ganska bra. Men det är så svårt att motivera sig själv till någonting som man inte helt vill när det pågår flera andra saker runt omkring en som man tycker är viktiga för en själv samtidigt. Märkte igår ungefär hur trött jag inte riktigt visste att jag var. If that makes sense. Livet får gärna ta en paus nu, men jag vill inte stanna upp. Bara fortsätta med mind-numbing vardag och rutin. Träning och plugg får gärna varva om varandra utan att något egentligen annat bra och/eller dåligt behöver hända. Alls. *Pust* Jag får väl se om motivationen spontant kickar in senare, och om inte så kan jag nog motivera mig med att jag har lovat att göra det här och det är en del i grupparbetet med tre andra i klassen. Det är andra inblandade och om inte jag gör det här så kommer det gå dåligt för dem. Det är en av de starkaste motivatorerna nånsin för mig. Jag har märkt att jag är en people-pleaser av rang och mycket av mina dåliga (men också vissa goda) sidor grundas på att jag inte vill svika människor eller att jag vill att alla ska vara nöjda och inte tycka illa om mig. Om bara medvetenhet om problem kunde automatiskt lösa dem... Tyvärr brukar det ju vara så att det bara är första steget av många. Jag kanske ska ut och springa sen? Gymmet är nog redan stängt och den kan bli svårt att motivera Molle.... hmmm....
Jaja.
Meniallafall!
Det är inte bara misär :) Jag hade sjukt kul igår, även om allting runt omkring ändå är delvis närvarande i huvudet hela tiden, så var det ändå väldigt kul igår. Viktors första framträdande tillsammans med kören - avklarat! Fett roligt (har inte använt det uttrycket sen åttan och tyckte att det borde vara dags igen). Sjungning på bal (under applåder, visslingar och tindrade ögon från damerna i salen), gratis förfriskningar och sedan ut och röja på en korridorsfest i närheten. Korridorsfest med manskör i frack är något utöver det vanliga. Rekommenderas =) Spontan-serenader till lyckligt lottade, söta flickor utdelades, med aldrig mindre än ett leende och en rodnad och ibland till och med en puss på kinden. Kvällen avrundades när partymusikblandningen Vengaboys, Aqua, Blumchen och Bob Hund (eller hur! det var sjukt i huvudet...) byttes ut mot Absolute Tysk Metal med Rammstein i spetsen. Missförstå mig inte, jag gillar Rammstein lika mycket som min nästa, men det kanske inte är så dansvänligt och det hade varit dags att gå i en halvtimme :)
För att summera: sjukt kul kväll, men snart får det fan räcka med upplevelser för ett tag. Både bra och dåliga. Man kanske skulle ta tag i sitt liv nu och börja hänga upp tvätt? Let me get back to you on that.
