Puh!

Det är mycket på gång nu. Känns som att man skulle behöva en två-tre dagar på sig att bara finnas till innan man tar tag i allt som måste fixas. Tyvärr har jag väl "bara funnits till" ett ganska bra tag och anledningen till att det är mycket att fixa är att jag inte gjort det innan. Det här med att ta sig i kragen alltså. Jaja, nu var det iallafall Valborg i lördags, vilket tydligen ska firas ordentligt i Lund. Och jag kan väl känna att jag antog utmaningen efter förmåga =) Okej, det var stundtals fruktansvärt roligt och vackert väder hela dagen, men jag tror ändå att jag återgår till mitt vanliga lugna, lite blyga firande av de svenska högtiderna i framtiden. Det var inte bara att man fick betala priset med att vara trött och sliten hela dagen igår (och kanske en liten släng av sömnbrist och förkylning idag gör huvudet mossigt), men det kändes som att jag inte riktigt är menad för så hårt festande. Nu i helgen (torsdag-söndag) är det resa med kören till Linköping för konsert och kalas. Jag är nog övertygad om att det blir mer konsert och mindre kalas för min del. Kombination kallas vill inte/orkar inte/ har inte råd. Ajuste, det är ju snudd på misär också. Min oförmåga att fixa saker i tid har nu också lett till att CSN fick svar på ett mail två dagar för sent och därmed strypt mitt studiebidrag tills nytt beslut är taget. Sista månaderna innan sommaren. Grattis. Vi får se hur det löser sig med hyran, hatar att göra så, men man kanske kan be Fredrik att få betala in två månadshyror nästa månad istället (när det förhoppningsvis har löst sig) Jaja, nu ska jag fanimig fixa skolarbetet idag, och sen blir det städa upp i mitt rum. Det är ändå lite skönt att när man känner att man är påväg till kollapsens brant, så flammar helt plötsligt ett jävlaranamma upp som får en att förkasta alla tankar på att ge upp som kan ha befunnit sig där innan. Man kanske skulle ta och ringa studievägledare idag också? Det kan nog vara lika bra, så att man får det gjort och det inte bara rinner ut i sanden. Mail svarar de ju uppenbarligen inte på. Eller så har jag missförstått något där. Skulle inte vara första gången. Menmenmen, nu kanske det är dags att faktiskt göra något praktiskt istället för att skriva om det. Go A-Team!

"För att du måste."

Jag har aldrig varit bra på det där "för att du måste". Det funkar inte särskilt bra som en motivering för mig. Jag vet att det är sant och att jag måste ta mig igenom det här som jag kanske inte vill just nu för att få komma till det jag vill sen. Men det hjälper sällan mig i den situation jag är i nu. Det är inte så att jag inte ser logiken i det, men det hjälper mig bara inte och ger mig inte någon extra sorts "go" bara för att det är logiskt. Nu sitter jag på söndagen och har fortfarande inte börjat med skolarbete som ska redovisas på måndag. Det är inte oöverkomligt mycket och jag borde klara av det idag, men det är så svårt att bara börja. Jag vill verkligen inte börja sacka efter i skolan igen. Det började gå ganska bra. Men det är så svårt att motivera sig själv till någonting som man inte helt vill när det pågår flera andra saker runt omkring en som man tycker är viktiga för en själv samtidigt. Märkte igår ungefär hur trött jag inte riktigt visste att jag var. If that makes sense. Livet får gärna ta en paus nu, men jag vill inte stanna upp. Bara fortsätta med mind-numbing vardag och rutin. Träning och plugg får gärna varva om varandra utan att något egentligen annat bra och/eller dåligt behöver hända. Alls. *Pust* Jag får väl se om motivationen spontant kickar in senare, och om inte så kan jag nog motivera mig med att jag har lovat att göra det här och det är en del i grupparbetet med tre andra i klassen. Det är andra inblandade och om inte jag gör det här så kommer det gå dåligt för dem. Det är en av de starkaste motivatorerna nånsin för mig. Jag har märkt att jag är en people-pleaser av rang och mycket av mina dåliga (men också vissa goda) sidor grundas på att jag inte vill svika människor eller att jag vill att alla ska vara nöjda och inte tycka illa om mig. Om bara medvetenhet om problem kunde automatiskt lösa dem... Tyvärr brukar det ju vara så att det bara är första steget av många. Jag kanske ska ut och springa sen? Gymmet är nog redan stängt och den kan bli svårt att motivera Molle.... hmmm....

Jaja.

Meniallafall!

Det är inte bara misär :) Jag hade sjukt kul igår, även om allting runt omkring ändå är delvis närvarande i huvudet hela tiden, så var det ändå väldigt kul igår. Viktors första framträdande tillsammans med kören - avklarat! Fett roligt (har inte använt det uttrycket sen åttan och tyckte att det borde vara dags igen). Sjungning på bal (under applåder, visslingar och tindrade ögon från damerna i salen), gratis förfriskningar och sedan ut och röja på en korridorsfest i närheten. Korridorsfest med manskör i frack är något utöver det vanliga. Rekommenderas =) Spontan-serenader till lyckligt lottade, söta flickor utdelades, med aldrig mindre än ett leende och en rodnad och ibland till och med en puss på kinden. Kvällen avrundades när partymusikblandningen Vengaboys, Aqua, Blumchen och Bob Hund (eller hur! det var sjukt i huvudet...) byttes ut mot Absolute Tysk Metal med Rammstein i spetsen. Missförstå mig inte, jag gillar Rammstein lika mycket som min nästa, men det kanske inte är så dansvänligt och det hade varit dags att gå i en halvtimme :)

För att summera: sjukt kul kväll, men snart får det fan räcka med upplevelser för ett tag. Både bra och dåliga. Man kanske skulle ta tag i sitt liv nu och börja hänga upp tvätt? Let me get back to you on that.

Puss!

Tenta! Waahhååååhh, ångest!

Tanken var ju god. Plugga när du ska, håll dig ikapp med läsningen, halka inte efter och intressera dig för kursen. Så går allt bra. Idealist-mupp. Det tog två veckor innan det systemet brakade ihop lika skoningslöst som... något väldigt skoningslöst ihopbrakande. Anna Ankas äktenskap! Zing! Aaaah, det var skönt =) Men iallafall. Nu sitter jag alltså här, med en tenta på fredag och två inlämningsuppgifter till på onsdag och två veckor innan projektarbetes-deadline. Och jag har inte gjort ett smack! Är det mitt fel att jag tycker att det är mycket roligare att spela pokémon? Freud har säkert en annan åsikt, men troligtvis, ja. Skulle vara bekvämt om allt är mina föräldrars fel. Jag har kommit fram till att eftersom man ändå är mer eller mindre skyldig till allt ens barn kommer att bli och göra i framtiden, så borde det ju ändå vara logiskt att projicera sina egna drömmar, hopp och mål på dem. De har ju tydligen ändå ingen chans till en helt egen, fri vilja och på det här sättet kommer man ju ändå ha något gemensamt att prata om. Jag ska förstöra mina kids ^^ De indoktrineras till att gilla allt som jag gillar och se upp till mig som en gud. Ninja-pokémon-trainer-nerds Lucas and Saga wants to battle! Man kommer ju ändå förstöra dem på ett eller annat sätt hur man än gör. Om jag gör det medvetet så vet jag ju iallafall hur utfallet blir. Eller? Jaja, det är sånt här som vi galna genier är till för. Experimentera mera! Helst på sätt som får allmänheten att svimma =)

Oh well, borde väl börja plugga.

Jag hör av mig om hur det går sen!

Puss!

The boys are back in (a new) town!

Jag kanske kan tänka mig att börja skriva här igen. Ett telefonsamtal med en kär vän fick mig att återupptäcka den och nu kände jag att "Tja, varför inte?".

Previously on Americas Top Model: Sommaren var ganska sjuk. Brevik all teh way. Sju veckor på Brevik i somras resulterade i -övertygan om att sju veckor nästan i streck är en hemskt dålig idé,+ en flickvän (Kicki), -stresshuvudvärk, +sjukt sköna hyss med CV, -dålig kondis, +härliga konfirmander, -MASSOR konfirmander med sin egna idéer +och allmänt underbara minnen. Det var mycket fokus på kärleksproblem och kärleks..."o-problem" förutom konfirmanderna. Ganska trevligt, för det händer inte särskilt ofta. Sedan flyttade jag ner till Lund (!). Uppsala can suck it! (Jag kom inte in där) Men jag hoppas att efter en termin religionsvetenskap och en (pågående) termin lingvistik att jag kan komma in nu i höst istället. Som tidigare nämnt så var det ett ganska tungt år 2010. Förhoppningsvis märktes det inte riktigt hur jobbigt det var, men det var ändå ganska skönt att det tog slut och man kunde gå in i 2011 och lägga det lite bakom sig. Det enda som egentligen inte var trevligt med jullovet var att Kicki och jag gjorde slut runt julhelgen. Kommer fortfarande inte riktigt ihåg vad som hände eller vad som sades, men när röken hade lagt sig så var det iallafall slut. Känns fortfarande konstigt, men nu pratar vi iallafall igen.

Träningsmässigt har det gått segt, och det har känts, men nu har jag både medlemskap på ett gym och en MMA-klubb. Måndag-fredag är tillägnad smärta, svordomar och allmänt ifrågasättande om hur mentalt frisk det här egentligen är. Men jag kan inte låta bli. Jag tycker inte ens om det ibland, men ändå är det något som gör att jag inte kan förmå mig att ge upp det helt. Känns som om jag skulle förlora något väldigt viktigt inom mig själv om jag gjorde det. Grundar sig säkert i någon barndomsdröm.

Studierna går...sådär. Jag vill inte. Vill helt enkelt inte. Jag kan aldrig komma fram till den punkt att jag faktiskt sätter mig ner och öppnar böckerna framför mig. Kanske inte ens vill plugga just nu? Eller så kanske jag bara vill plugga något som jag känner att jag skulle kunna jobba med sen. Pokémon-tränarprogrammet 180 hp? If only... Jaja, jag har tenta på fredag nästa vecka och det borde ju vara en motivation och jag har dessutom blivit inbjuden av några klasskompisar att plugga tillsammans till den snart. Det kan nog ändå kännas rätt ljust inför den här tentan. I helgen är det hem till Linkan och fira kusins flickvän. Och hämta kostym. och kanske frack. Och hårddisk. Och böcker. Fan... Var har jag min tomtesäck? Blir mycke det här. Jaja, nu har jag lyckats bli sen till min föreläsning, till vilken jag inte heller har gjort hemuppgiften =) And I'm right out the door- James Earl Jones

Peace Out. I'm back and if you've come to cross my path, you aren't getting rid of me ^^Puss!